Har haft några jobbiga dagar, haft hemlängtan som bara den. Jag har längtat efter vänner och familj och "mitt liv". Går fortfarande upp och ner, första tiden jag bodde här var ju spännande. Allt var nytt och det var många nya intryck. Nu har jag bott här i 2.5 månad och jag börjar bli lite rastlös. Är så otroligt lätt att falla ner i samboträsket. Man unnar sig god mat och godis var och varannan dag, träningen blir något ont måste, det blir film, tv-tittande, mys hemma, för lite eller för mycket sömn. Självklart är det jätte jätte mysigt men jag lär nog ta mig i kragen och säga att nu räcker det med det. Jag har ett betydligt mer bekvämt liv nu än vad jag hade tidigare, men jag är inte nöjd ändå. Förut var jag lite missnöjd för att det var stressigt. Hela tiden en känsla av att inte räcka till, ständig planering för att hinna med så mycket som möjligt, sömnlöshet och kroppslig smärta på grund av en inre stress. Nu bor jag här med en inre stress för att jag återigen känner mig lite missnöjd med mitt liv. Ibland kan jag sakna alla "måsten".

Det svåra i ens liv är att komma underfull med hur man funkar och vad man vill göra i livet. För mig verkar det variera från vecka till vecka, börjar misstänka att det inte spelar någon roll hur mycket jag funderar och tänker för nästa vecka verkar jag känna något annat. Jag börjar bli mer och mer säker på att om jag skulle få allt jag pekade på och få precis det livet jag ville ha idag, så skulle jag vela ha något annat om två veckor. Min och många andras drömmar är att hitta något man verkligen brinner för, så varför ska det vara så svårt att hitta det i dagens samhälle. För många valmöjligheter kanske?
Älskar att vara existentiell och fundera på psykologiskt dravell, funderade på att flytta hem också för att jag saknar vänner, familj och "mitt liv". (det som betyder mest för mig). Har dock bestämt mig för att rycka upp mig och ge staden och mitt "nya" liv en chans. Som sagt 2.5 månader är inte lång tid och det gäller att fokusera på allt bra och inte allt dåligt som jag gör för tillfället. Känslorna och livet går upp och ner, men det är ju det som att vara människa. 

Funderar lite på det här med meditation och mindfulness som är så populärt nu, är ju redan en ganska djup och flummig person, så lite ytterliggare flum kan ju inte skada. 

Idag har jag och Andreas gjort knäck, bakat bröd och lussikatter. Jag har ju haft noll julkänsla och hade bestämt mig för att inte fira nå jul i år (eftersom jag ska jobba hela julhelgen) men nu har vi iaf haft lite julmys :) Fick veta idag att två av mina älskade vänner kommer till mig på nyår, känns så otroligt roligt :) Längtar som sagt efter dom och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira in det nya året på :) 

Kram på er!!