Vattnet började sippra på morgoben den 31/12, åkte in till förlossningen för en koll och fick besked om att jag skulle komma tillbaka kl 09.00 1/1 för igångsättning. Tidigt på morgonen vaknade jag av värkar och att jag blödde en del, åkte in till förlossningen 1.5 timme. Sen började en evig väntan, värkarna blev tätare men jag öppnade mig inte som jag skulle. Efter lunch kom doktotn och la som en ballong (kuffad kateter) så att jag skulle öppna mig mer. Gjorde så förbannat ont! Bad om att få smärtlindring och doktor sa att jag skulle få två citodon (hade kunnat slagit henne på käften). Efter ett tag kom bm och jag fick byta rum där det fanns lustgas och de ringde efter narkosen som skulle lägga epidural. Efter lite stök och bök (då jag är lättblödande) och tre stick senare fick jag äntligen min epiduralbedövning. Den var verkligen guld värd och jag var så tacksam. 

Timmarna gick och jag öppnade mig för sakta. Bm kom in och gjorde hål på nån hinna vilket gjorde susen. Efter ytterligare ett tag och rond med doktorn så beslutades att bebisen lära vara ute inom två timmar pga tidigare kejsarsnitt och ärr på livmodern. Fick värkstimulerande dropp och tillslut var det dags att krysta. Kl 00.15 var " deadline" då skulle doktorn som stod utanför komma in och dra med sugklocka. Kl 00.12 föddes mitt lilla hjärta. Det gick inte som vi planerat men jag är så otroligt glad för att det gick så pass bra som det gjorde. ☺💜 

På natten kom vi upp på bb och på lördagen åkte vi hem till storebror. Var jobbigt för mig att lämna honom hemma så länge utan mig eller Andreas. Var första gången han sov utan oss. 

William är jättesnäll med sin syster men det märks att han tycker att det är lite jobbigt också. Han vill alltid att både mamma och pappa ska vara med och har svårt när vi måste dela på oss och har sovit dåligt och varit extra trotsig. 

Jag går med dåligt samvete och känner att jag inte räcker till men hoppas att det lättar lite så småningom när vi kommit in i den "nya" familjen mer. ☺ 

Lillsessan är lugn på dagarna och som piggast på nätterna. Hon är mycket lugnare än vad William var och jag törs knappt tro att det är sant. Hon har haft lite magknip och genast började jag tänka "neeej neej inte kolik, inte kolik" jag är riktigt rädd för det men försöker lugna mig själv med att tänka på att alla bebisar har lite magknip ibland.

Är så otroligt glad och lyckligt lottad som har två underbara ungar, älskar dom över allt annat 💙💜💕